Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i förespeglingar af ting, som — saknas,
består er mens kofröjd?
ASTOLF.
Hvad kallar du
att önska och att hoppas? — Se! jag är
en kung: väl i ett hårdt, ett fattigt land;
dock herskar öfver tusenden min vink,
och ingen af dem kan mig förebrå
en handling, som ej varit konungslig.
Men sådant böd min pligt. Jag lefvat har
af pligt att lefva, ej af böjelse.
En enslig tanke, står jag bland mitt folk;
och detta folk mig likaledes är
en samling af begrepp, dem regelrätt
jag bjuder till, så godt jag kan, att ordna.
I friden har jag sökt rättrådighet,
i kriget hjelteäran; men alltsammans
mig varit blott ett tidsfördrif, som lemnat
ändå det mesta utaf tiden tomt,
så tomt, som just det inre af min själ.
ZEPHYR.
Jag ej förstår ett ord af hvad du säger.
ASTOLF.
Väl dig, att du förstår det ej! Yäl dig,
att ej ditt muntra sinne fatta kan
den grymmaste af alla känslor: den
utaf ett obevekligt enahanda,
vid hvilket man, likt snäckan vid sitt hus,
är fastväxt ifrån födelsen till döden.
Du vet ej, hurudan till mods man är,
när, vaknande, man ej förmår att möta
den dag som gryr, med helsningen: »välkommen!»
När, somnande, man ej förmår att helga
den dag som flyr, med minnet: »du var skön!» —
Alltsedan mina första barnaår
har jag ej kunnat det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
