Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid pappas skägg!
Ett lefnadssätt att bli förryckt, min gäst!
Det duger ej; det fins ju ej ett solgrand
af rimligbet deri. Om jag begrepe . . .
Det gör mig ondt, emellertid. Men säg,
du högt uppvuxne, vapenprydde man!
Hur kan väl jag, ett stackars litet kräk,
(så heter jag bland mina bröder), minska
i någon mån ditt underliga qval?
ASTOLF.
Du är på sätt och vis ett barn. Kanske
att du då också, liksom andra barn,
med nöje hör på sagor och på drömmar?
ZEPHYR.
Omåttligt gerna! och jag äger sjelf
en artig samling. Yill du öka den,
så skynda dig, och gör dermed vårt samtal
en smula muntrare. — Nå väl! berätta!
Du ser, jag är ju redan idel öra.
ASTOLF.
För några år se’n, då jag nyss var stigen
på mina fäders tron, den alltför tidigt
min fader lemnade — i grafven snart
af sorg min moder följde honom åt! —
Jag hade upphört nyss att vara gosse,
och fann mig dock, på engång, nödgad nu
att ej blott vara man, men öfverman;
på branta spetsen stäld af maktens fjäll,
som kungligt, påstår man, men kalt och kallt
med majestätets istopp krönes . . .
ZEPHYR.
Hu!
Jag fryser. Aldrig vistas jag på isberg.
Du var väl ingen narr, och dröjde qvar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
