Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I längre afstånd, närmare till källan,
på jätte-stängel stod, i strålig eldglans,
en underblomma, ej mig känd till namn,
ett mellanting af törnros och af solros,
men högre, stoltare, än båda två.
Hon tycktes ej, liksom den förra, varsna
betraktaren; i ostördt drottnings-lugn
hon krönta hjessan vänd mot solen bar.
En stund jag häpen dröjde: på min mun
ett utrop dog; men vid mitt matta »Ack!»
den höga rosen rörde sig; en flamma,
liksom en blixt i omvänd riktning, flög
från hennes kalk till högblå himmelen,
och upp ur kronan plötsligt höjde sig
en annan qvinnobildning — ha! och hvilken!
Om nattens hela dunkla prakt du tänker
förenad med all morgonrodnans klarhet,
och båda systerligt tillsammans gjutna
kring nyfäld snö i Mars, då jordens yta
inunder skimmerhvita höjder gömmer
en vårlig eld inom en känslig barm;
om månan du erinrar dig, — ej sådan,
som, nordiskt blek, hon tolkar qvål och saknad, —
men sådan, som man sagt mig, att hon skådar
i söderns kärleksnätter, stolt och varm,
på forntida triumfers helga hvalf,
och ur den rika stjernesyskon-kretsen
på skumma vatten, fält och lundar sänker
en tankfullt lycklig herskarinnas blick:
du dock har knappt en skymt, en aning knappt,
om henne, som ur höga rosen steg!
ZEPHYR.
Godt, godt! jag känner henne re’n ändå;
och parken me d — men fortfar du!
ASTOLF.
Till midjan
ur itnderblomman redan lyftad, satt hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
