Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom en färgrik konsteld, uppåt himlen.
Men der de hvita djuren stått, sprang opp
en flod, som dref i fraggigt skum de hvita
svallvågor, liksom gråtande, åt slätten;
tills i det gråa haf’ han snart försvann.
ZEPHYR.
Du mins ej, hvar jag sjelf blef af ?
ASTOLF.
Min dröm
var slutad.
ZEPHYR.
Ack, den höga, vackra rosen!
Så kom den blixt, som förr steg opp från henne
till himmelen, så mordisk nu från honom
tillbaka! — Brann hon rentaf opp, månntro?
ASTOLF
häftigt.
Ja! — Men hvad är väl att förgås, om ej
att just på lustelds-vis få härligt slockna, —
när blott man säga kan: »jag har dock le f va t;
det var en vecka dock, en dag, en stund,
en fjerndels-timma, som jag kände det!» —
Förstår du? — ej blott tänkte det! nej, kände
livad lifvets allt uti sin fullhet är! —
ZEPHYR.
Nu faller du i dina griller åter. . .
ASTOLF
sansar sig.
Nog, goda Zephyr: det är tid att komma
till slutanvändningen af detta samtal.
Du yttrar, att du älskar mig. Nå väl!
Jag fordrar profvet. Du kan ej det vägra. —
Efter en kort paus.
Jag måste se Lycksalighetens 0.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
