Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du gillar alltså, moder! helt visst mitt företag:
jag mot en mensko-skara har åter skipat lag:
i en af mina portar de hjeltar fröso fast;
likt fångna möss de qvidde, allt under skeppets rast.
Jag såg det usla fartyg: det stod bland isfjäll klämdt,
och qvickt min hofnarr, björnen, med kräken dref
sitt skämt.
Jag lät de fikna sjömän få tömma ut sitt mod,
tills svält och kyla svalkat det alltför lietä blod.
Då steg jag upp på vallen, och röt: med dån och
knall
flög hvarje torn till sides, och fri var böljan all;
ei hvar och en till kusten kom hem med arm och
fot;
men nog gick resan hurtigt, och nog fick soten bot.
ANEMOTIS.
Hvad du är hård och skarp! — Har jag ej sagt dig,
att något mera mildhet icke skadar?
Man bör ej vara rättvis blott, men älskvärd.
Nordan skakar på hufvudet, och vänder sig mot elden, med ryggen åt
gumman.
Jag vet väl, att min varning du försmår;
men sanningen, den säger jag ändå!
Hanen gal andra gången. Synkretsen börjar ljusna i öster.
Det andra ropet! — Har du Ostan, ej
ett mera glädtigt budskap, än de begge:
så sitt helt stilla på din bänk, och tig!
ÖSTAN.
Nej, min moder, låt mig tala! Glada tidender jag
bär:
genom Iran sist, från Ganges, till ditt hem jag
kommen är.
En nabobs palats på vägen hvälfde jag med hån
omkull;
nu hans trälar dela rofvet; röfvarn stoppa de i mull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
