Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I vrån derborta har jag nya blommor
tillreds. Du måste hjelpa mig att binda
en krans: den gamla duger ej. Se här!
Han ger Astolf en mängd blomster, sedan han förut andats på dem. De
börja bindningen. Morgonskimret upplyser allt klarare och klarare de
genomskinliga stenrutorna. Astolf röjer tecken af otålighet.
Jag får ej annars visa mig för henne!
Hvad? Du en hjelte kallas vill och har
så rentaf ej en gnista tålamod?
ASTOLF.
Jag har ej hört, att denna dygd är hjeltars:
såframt du ej så nämna vill det lugn,
som är nödvändigt, när man styra vill
en massa folk i fältslag eller rådslag.
ZEPHYR.
Hvart äfventyr af vigt är, på sitt vis,
ett fältslag, som sitt rådslag väl behöfver;
och det, som vi begynna nu, är ej
så alldeles en lek, ett gyckel blott.
Ty finge trollet Afund se dig, der
det på sin sandbank dväljs i evig hunger,
med sina tusen ögon, som ej somna, —
jag oviss är, om all min lilla kraft
försloge då till ditt beskydd.
ASTOLF
förvånad.
Ett troll?
Ett verkligt troll, lifslefvande, personligt,
som heter Afund?
ZEPHYR.
Ja, tyvärr!
ASTOLF.
Du skildrar
ej allegoriskt blött den last, som språket
betecknar så? Ej ett missunsamt folk,
som kanske bosatt sig ej långt från ön?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
