Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZEPHYR.
Ja, min pappa
har sagt mig, kan du tänka, att det ville
(om möjligt vore) gnaga verldens Allt
till benen af, och dränka dem i gift;
af harm, att det ej sjelft är detta Allt,
och att ett sådant likafullt är till.
Men, hvarför prata längre om det skräpet?
Till ön i alla fall når ej ett ljud
af all missfostrets olåt; och om vi
få höra något slikt vid öfverflygten,
så flyga vi dess högre blott, och skratta.
Emellertid glöm ej min kappa! Se,
der ligger hon. Jag hoppas, att på dig
hon verkar som på mig. Du först likväl
må profva, hur hon sitter.
Astolf lyder hans befallning,
Ha, ha, ha!
Jo, jo, det trodde jag! Du är för stor.
Liksom en snäf och näpen flicke-halsduk,
hon knappt för bröst och axlar räcker till.
Likgodt! Hon duger väl ändå till gagnet.
Vänd ut och in på henne nu! — Ha, bravo!
Nu trotsar du båd’ trolls och qvinnors blickar,
fast begges äro hvassa med besked.
ASTOLF
osynlig.
På skämt jag gör din vilje. Annars vet, —
hvad svagheter jag äga må föröfrigt, —
den, som man kallar vara rädd, är ännu
helt främmande för min bekantskap.
ZEPHYR.
Vänd
nu mellertid igen ut gula sidan,
tillsvidare: ty annars vet ock jag
ej mera, hvar jag har dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
