Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN STARK RÖST
utanför döi-ren.
Zephyr!
ASTOLF.
Ilör!
ZEPHYR.
Det var min moders röst. Hon tror, att än
jag sofver. — Strax, min mamma, strax på stund! —
Se så, min Astolf! nu är kransen . . .
RÖSTEN
ännu starkare.
Zephyr!
Med dån, liksom af ett väldigt slag med knytt hand, uppspringer dörren
mellan Zephyrs kammare och Anemotis sal, dit redan de första
sol-strålarne af den nya morgonen inträngt.
ZEPHYR
ropar.
Slå inte sönder dörrn! — Jag kommer ju! —
Till Astolf.
Hon är en smula döf, den stackars mamma,
och något hårdhändt till; men menar aldrig
så illa, som det låter. — Tusen tack!
Nu har jag kransen ypperlig tillfyllest.
Han sätter den på sig.
Nu gå vi in till gumman; flyga se’n
i blinken vit igenom hennes borgport.
De begifva sig in i den större grottan, fram till Anemotis, som under
tiden framtagit sin spinnrock, och satt sig i midten af sitt rum till
arbete.
ZEPHYR.
God morgon, mamma!
ASTOLF.
Lycklig dag, min drottning!
Tack för min hvila i din borg!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
