Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Luftresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i deras halft tillslutna ögon darrar
med droppar, som af ingen ses och räknas!
Stiger åter opp.
Det gifs dock En, som räknar dem; men när
blir talet fullt? —
Går af och an i rummet.
Hur lugn jag fordom var!
nu är jag det ej längre. Hjertat slår
så tungt, så klämdt inom sitt fängselhvalf.
Ack! gerna skulle det få sprängas, blott
jag visste, Astolf, att jag någon gång
ej alldeles ett intet var för dig!
Tager fram en cittra.
Det är en vänsäll gäst, den mästaren
från Valland, som mig lärde, att med dig
samtala, ljufva skänk af Astolfs gunst!
Man sagt mig, att det finnes vissa sjöar,
aflägsna, skumma, trånga ofvantill,
med videts eller tårpilns kännetecken
på bräddens rand bevuxna, men inunder
så djupa, att man tror dem sakna botten;
ur dessa sjöar skall på vissa tider,
helst söndagsmorgnar eller helgdagsqvällar,
från djupen stiga opp en sällsam klang,
liksom en ringning utaf klockors malm
från längese’n försunkna slott och kyrkor.
Går vandrarn dit, allt närmare han hör
och klarare det ljud, som tränger sig
från underjorden med omätlig klagan:
men lugn är vattnets yta ofvanpå,
och tycks med sorglig vällust lyssna sjelf,
hur klingande den gömda bottnen svallar.
Så vill jag ock försöka nu att dämpa
mitt hjertas dunkla vallning med en sång.
Spelar och sjunger.
Ungmön i lunden på jagtnätet band,
morgonfrisk —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
