Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAIDION
ond.
Nej! hon mig skänkte en grann tamburin,
elaka syster! med klingande ringar .. .
THEANO.
Nå, nå, Naidion, håll blott god min!
Hvem har ej sett, hur med den du dig svingar
sirligt och luftigt, som ägde du vingar?
NIOBE.
Men, hvad den Laura är långsam! — Minsann,
ganska förnämt hon sig låter förbida;
och utan henne likväl går ej an
att med vårt värf till begynnelsen skrida.
LUCINDA.
Sättom oss här, der oss klippans smaragd
lockar att hvila på speglande hällen!
Skåden omkring: hvilka tjusande ställen!
Se, hvad den stigen behagligt är lagd,
som mellan häckar af rosor sig slingrar
upp åt det fall, som i regnbågar skingrar
vattnets ur perlskyar duggande glans!
Och dessa springbrunnars eviga dans,
hit till oss fortsatt ur fjermare lunder,
med sina gullfiskars lekande funder,
famnad i ro af orangernas krans, —
märk, hur han lifvar den tafia för sången,
der vå*ra hjortar och rådjur i sprången
kappas att söka sig källa och vän!
NAIDION.
Eget, att ej hon har tröttat oss än!
Gerna jag ser henne tusende gången.
LUCINDA.
Ny är, hvar dag, denna bild mig igen:
träden med stråliga fåglar och frukter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
