Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser efter henne.
En ståtlig flicka! — en gudinna lik,
och alltid samma goda barn likväl!
mitt hela hjerta äger hon; och lifvet
blir mig hvar gång i värde mångfordubbladt,
när in i hennes blick rätt djupt jag ser.
Men många griller har hon. — Hm! låt höra:
»onämnbar fröjd; ett nu deraf; och sedan» —
Går åter ett par slag af och an.
Ja! detta »sedan», — den, som visste det!
Griper några ackorder och sjunger.
Säg mig, vackra bi, du lilla,
hvart du vill så arla tåga?
An på bergen, dunkla, stilla,
skymtar ingen rodnads låga.
Ånnu darrar, ännu blänker
öfver ängen dagg i ringar;
varsamt, att du ej bestänker
dina fina gyllne vingar!
Blomstren, sömniga och trötta,
än mot sina örngått lutas;
blicka opp, af stjernor mötta,
blunda, och i knoppen slutas.
Endast jag, med vakna sinnen,
går vid bäcken med min cittra;
väcker sångens forna minnen,
fäller tårar, ljufva, bittra.
Men ditt vingpar står ej stilla!
men du flyger och du tågar!
säg mig, vackra bi, du lilla,
hvart du dig så arla vågar? —
Jag mins ej mera slutet af den visan;
hon är rätt artig. — Laura! Laura! kom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
