Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FELICIA
stannande i djupa tankar.
Ja, mången sällsam syn om nattetid
besöker mig. Det möjligt är, att då
min röst förrädiskt yppar en och annan.
Den helga sömnen räcker glömskans kalk
med ena handen åt den trötta själen;
men, när hon tömt den, drar han med den andra
den vida, midnattsdunkla förlåt opp,
som hämmar minnets blick och hoppets aning.
Ett annat ljus går upp, en annan verld
ur lifvets hvilande omätlighet,
och i den enda, gömda solens rum
framblixtra tusenden ur etherhafvet.
Den ursprungsklara, lysande naturen,
som hvarje varelse inom sig bär,
förmörkas då ej längre af sin yta;
den blifver genomskinlig för sig sjelf,
och, fri ur gröfre elementers tvång,
förmår den tala med de kära fränder,
som än i hemmet bo: med stjernorna
och deras furstar, hvilkas milda välde
beherskar alla sinnelifvets drifter.
Då vänder minnet, barnsligt gladt, sin spegel
mot rikedomen af ett evigt allt,
som der besinnar och beskådar sig
i bild på bild, i under öfver under.
Då komma likt förtroliga bekanta,
gestalter, dem vi ej 0111 dagen se,
dem aldrig våra vakna ögon upptäckt;
från deras läppar ljuda sälla ora,
så ljufligt klingande, så lätt förstådda! —
ack! detta tingens oafbrutna samtal,
hvari just lifvets verksamhet består, —
tror du, att någonsin det tystna kan,
fastän det blott en hälft af dygnet förs
med högljudt gny, och sedan endast hviskar?
Nej! denna hviskning, min Cäcilia,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
