Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den är det enda språk, som närmar sig
till lösningen af alla hjertats gåtor!
Lägger förtroligt handeu på Cäcilias axel.
Hör, min Cäcilia! jag vill förtälja
dig någonting; kom hit, och sätt dig! An
de goda feerna visst frukostera.
CÄCILIA.
Du hulda, som för dina trogna helst
en jemlik syster vill bland systrar vara!
Hur underbart, att du densamma är,
som sitter mellanåt på denna tron,
ett gudaväsen för knäböjda skaror
och för oss sjelfva likaså!
FELICIA.
Begagnom
den knappa tiden, smickrerska!
Hon sätter sig på ett af trontrappstegen, Cäcilia på det närmaste nedanom.
Bekant
är Amors bild vid stora vattenkonsten;
den inskrift, som han pekar på så stolt, —
har nånsin du dess innehåll betänkt?
CÄCILIA.
Tyvärr, rätt mycket! Af nyfikenhet
jag brinner att få veta, hvad den »kärlek»
må vara, som han skryter af. Jag tycker,
att vi dock berga oss förutan den.
Hos dig man lefver ju ett englalif!
FELICIA.
Vet du, hur englar lefva? Utan tvifvel
det lifvet »kärlek» är; men hurudan? —
Ack, olikt andarne sitt öde röna!
men deruti blef ock de lägres lott
de högres lik, att alla lefva det,
som vi blott sjunga om . . . Yi mellan-andar
få nöja oss att gissa, goda flicka!
Att »vara kär», det måste väl betyda
att älska någon mer, än vi hvarandra;
Atterboms Dikter. T. ®
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
