Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu på din ö det lyster mig att vistas
de tusen år, som åter ung jag är;
och sparas må, till timman af det sistas
förgångna lopp, det bål som mig förtär!
Ty, åldrad, flyger jag till hemmet åter
att samla grenar till min flammebädd;
kanelen suckar der, och myrrhan gråter,
tills snart jag väcks, i nya skruden klädd.
Mig kunskapsträdets grenar gifva döden, —
det andras göra stoftet fruktsamt än,
att, ur dess dunkla sköt, till nya öden
jag sjungande mig svingar upp igen.
Och vill du höra, hvad din verld mig kallar?
Jag Ph enix är och ensam i mitt slag;
dock i den aning, som inom dig svallar,
du har med mig ett nära slägtskapsdrag.
När, skön som jag, en önskad ljusbild tindrar
ur hoppets rvmd för kärlekens begär,
då sjunker dimman, som ditt öga hindrar
att se, hvart vägen till min hemort bär».
Hon tystnar.
CÅCILIA.
Ar ingen strof igen ännu? O, fortfar!
FELICIA.
Min visa redan sjungen är till slut.
Småleende.
Jag ser, att hon er tankeämnen skänkt.
NIOBE.
Jag nog förstår, att denna bild, som önskas,
och som i fägring liknar honom sjelf,
en man må vara: men, då ju han är
helt »ensam i sitt slag», hvarföre nämnas
så många sådana i våra sagor?
FELICIA.
Ja, du har rätt. Jag tänkte ej derpå.
Svårt är, i sanning, att begripa det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
