Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stig vipp ocli säg mig: hur befinner sig
vår sköna syster, drottningen Urganda?
är frid och lugn ännu i Ginnistan, —
det månbelysta morgonrodnadslandet,
J O
der aldrig någon annan dager gryr,
än en af gryning och af skymning blandad?
Står sorglöst än det vackra Perigad,
med sina tusen sidentält och vimplar? —
Hvad? — eller rusta Diverne sig åter?
ASTOLFS RÖST
liksom förut.
0, hvilket ljud! fullkomligt värdigt synen!
Hvarenda ton en afgrund af musik,
harmoniskt bottenlös!
Ny och förökad bestörtning; de flesta tyckas vilja fly ur salen. Felicia
reser sig till hälften från thronen, men sätter sig ned igen, blickar
missnöjdt på de mest försagda, och ger Peribanou tecken att tala.
ASTOLFS RÖST.
Nej, klinga sjelf,
du hulda sångspel ifrån himlens chörer!
Sak t are.
Men hvad? jag har förrådt mig! Galna yrsel!
Som asplöf alla skälfva, marmorbleka!
Ja, äfven hon . . . Vansinnige, var tyst!
PERIBANOU
bäfvande.
Urskulda mig, min höga herskarinna!
Ovan vid dessa under, dem din borg
fördöljer, och som tyckas till och med
för dina tärnor icke fullt bekanta,
jag trodde, att den röst, som trenne gånger
helt nära hörts, var stämman af en Div,
som stöfvar här, osynlig, af och an,
att spana ut min resas ändamål!
Du ler, min drottning? — Men du sjelf —
förlåt! -
Du är ej fullt dig lik! Ditt löje, annars
så blidt som solens, är ej mer det samma . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
