- Project Runeberg -  Lycksalighetens ö. Sagospel i fem äfventyr /
136

(1875) [MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CÄCILIA, NAIDION, THEANO OCH NIOBE
på engång.

Se der är fågeln Phenix!

ALLA TÄRNORNA OCH FEERNA.

Fågeln Phenix? —

De gruppera sig omkring Astolf i en vid omkrets, och betrakta honom
med en blandning af fruktan, nyfikenhet och nöje. Felicia stiger upp,
och stannar framför sin tron på öfversta trappan, i stum förvåning,
som likväl uttrycker mera glädje än rädsla.

ASTOLF
för sig sjelf.

Nu är jag röjd. Nu statt mig bi, o himmel!

Gjut all den honing, som ett menskligt språk
kan äga, på min läpp och på min tunga!

Högt.

Förlåt mig, sköna fe Peribanou,

jag tränger undan dig! Men mig din plats

tillhör egentligen. Jag är också

ett slags gesandt, fastän för egen räkning,

Han skyndar sig fram till tronen och knäfaller på nedersta trappsteget.
Felicia tar ett par steg tillbaka, men närmar sig åter ovilkorligt till
trappranden.

Med nedsänkt hufvud, händerna på bröstet
i kors, liksom det höfs en bedjande,
jag höjer knä inför din gudatron,
lycksalighetens drottning och gestalt!

Din bild, som alla jordens millioner
af hjertan, känslor, tankar och begär
i en otalighet af önskningar
från slägt till slägt förgäfves eftersträfva,
har lockat äfven mig till vågsam färd
ifrån den öken, der mig lifvets öde
åt armod och åt vinter öfvergaf.

Jag skulle styra der en mängd af folk:
men allas träl jag var, med namn af kung;
och ingenstäds, ehvart jag vände mig,
jag fann en vän, som rigtigt mig förstod,
än mindre någon brud, som flätade
i herskarkronan hvilans gröna myrt,
när jag af mödor trött, af oro tärd,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lycksalig/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free