Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men träd ej derföre tillbaka! Du
kan aldrig deras offer bli. Om jag
af dem till aska bräns, jag villigt möter
det öde, som mig re’n blef förespådt.
Tror du, att jag för faran skälfver? Nej!
kom, hulda ljungeld, slå i bålet ned,
och tänd hvar nerv, och gör hvar droppa blod
till flytbar eld, och hvirflande till skyn
stig upp med röken af min varelse!
FELICIA.
Nu talar du igen just liksom Phenix
om aska och om bål. — Jag tror, minsann,
att* jag är nästan glad deråt — och saken
är dock egentligen bekymmersam! —
Peribanou! jag skäl har att förmoda,
att du har riddare och prinsar känt:
har du sett någon sjuk på detta viset?
PERIBANOU.
O
Ah ja, min höga drottning! ganska mången.
FELICIA.
Hur återger man dem då helsan? — Fort!
jag vill ha svar.
PEEIBANOU.
Det svaret, min prinsessa,
vet Astolf bäst, och från hans egen mun
det blir dig mer begripligt, än från min.
FELICIA.
Så? — Nå, jag får väl pröfva tålamodet.
LAURA
återkommer, bärande en hög prakt-pokal.
Min drottning! här, i detta gyllne vin,
jag droppar blandat, dem en lilje-sylf
nyss i sin kalk mig bragt från ungdoms-källan.
Jag hoppas, att för ett så litet rån
din moder icke vredgas kan, fastän
det vattnet hämtas på förbjuden timma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
