Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERIBANOU
leende.
Var obekymrad, hulda herskarinna!
FELICIA
vänder sig till Astolf.
I egenskap af vän alltså, till dig
jag egnar första skålen, riddar Astolf!
-lag tackar stjernorna och deras moder,
som är —
(efter ett ögonblicks liksom tvekande uppehåll)
som är min egen, att de fört dig hit!
Vid henne svärj, att du förblifver här
hos mig, så länge som jag fordrar det:
jag lofvar dig igen, till återskänk
odödlig ungdom, hälften af min makt,
och tillfredställelsen af hvarje önskan
som, okänd eller känd, sig yttra kan
i en gestalt, så lydnadsvärd, som din!
Hon dricker. Musik.
ASTOLF
mottager pokalen.
O, hvilken evig sommarmorgons utsigt
du målar, drottning, för mitt druckna hopp!
Ja, jag förblifva vill hos dig, tills tiden
en skrynklig gubbe blir med silfverlockar,
och tills han, under fåfängt arbete
att söka efter mig, har gifvit upp
af mattighet sin kalla andedrägt.
Så må din helga stjernemoder höra,
och alla hennes tjensteandar hämna,
i fall jag nånsin bryter den, min ed!
Han sätter den till läpparne vid det ställe, der Felicia druckit, och tömmer
den till bottnen. Musik. Laura skyndar fram och mottager åter pokalen.
FELICIA.
Jag litar på din ädla uppsyn. Annars
jag skulle varna dig! Sträng är den makt,
vid hvilken du förpligtat dig.
Atterhoms Dikter. I. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
