Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men vid blomsterverlden bunden
och likväl af den försmådd,
fåfängt jag förskönar lunden,
aldrig af dess barn förstådd.
Du, som gaf mig, framför andra,
gnistan af din eld, natur!
Bryt mitt fängsel, låt mig vandra
slocknande i sång, derur!
Den atom af lust och smärta
som du skänkte diktens röst,
tag den åter, modershjerta,
och begraf den i ditt bröst!
Han försvinner i det inre af skogen.
ASTOLF
mmer häftigt in på fältet mellan tvenne cypresser; en krans af myrten,
rosor och vinlöf bekröner hans hår.
Elvad? blända mig de skimmer än, som blossa
i salen der, bland feers dans och sång?
Tag, fria himmel, mot din son, och lossa
ifrån hans bröst all hämmad lågas tvång!
gif dina änglars kraft och sans, att krossa
hvart band, som gör min sällhets verld för trång;
jag hör ju mer ej jorden till: en ande,
jag fritt i syskonandars ring mig blande!
Hur hon framför mig sväfvade! Hur gjuten
af luft och snö och rosengdans, hon flög!
O. * C*
hur stolt från hårets natt, i molnsvall bruten,
spreds diademets gloria, mild och hög!
från handen, djerft af mina fingrar sluten,
en ström af eld vid hemlig tryckning smög,
och liksom sträng vid sträng, till samljud slagen,
hvar sena skalf, hvar ådra spratt betagen.
Af nya känslors aning ljuft förvånad,
en dubbel sol i hennes ögon log;
och skiret, månans likt, sin silfverspånad
kring barmens himmel under suckar drog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
