Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur säll var slöjan, som i smygsam tränad
sin purpursky kring hals och skuldra slog!
hur siillt det golf’, som vestanlätt hon rörde,
li vart hon i dans de späda fotter förde !
Och när hon talte nu, och hördes fråga:
»hvi står du så, från våra lekar vänd ?»
Hvad språk, hvad uttryck fans i min förmåga
för lågan, ständigt mera full och tänd?
I hvart af hennes ögonbryn sin båga
höll nöjets gud mot min förvirring spänd ;
inom mig skälfde, stuml, ett haf af lystnad:
förstod hon väl min tjusning och min tystnad?
O lif! o lust! o himmelsk allförening
af hulda qval, af lyckliga begär!
du höll ditt ord! i evigt ljus dess mening
på hjertats rymd med stjernskrift ristad är.
Fullborda, flod af klarhet! själens rening;
gör mig, som du, så skön, så spegelskär!
en svan, jag vill på dina böljor gunga,
och dö af samma glans, som lärt mig sjunga.
Ja, helga fröjd att vara, skåda, känna!
med tusen sinnen, med omätlig törst
jag dricker dina flammor; ej de bränna,
de svalka blott, och då är värman störst.
Lik memnons bild, blef ock min själ, som denna,
en frigjord klang, vid morgonstrålen först
till känslans dag ur marmorsömnen vaknad;
o dag! så ofta drömd, så länge saknad!
J stjernor, blommor, gröna lundar alla,
J vatten, sprittande vid månans kyss
ur drömmar, som bland ambraångor svalla!
på edra samtal vill en stund jag lyss.
Ack! blott ett ljud de lärt sig återkalla,
ett genljud af ett evigt nu och nyss:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
