Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA CHÖREN.
Heliga kärlek!
hjertat och sängen
offer dig hringa.
Felicia sliter sig hastigt ur Astolfs armar.
ASTOLF
harmsen, med häftiga åtbörder af otålighet.
Ha! denna pröfning feltes än — vid Gud!
det skönsta ögonblick, som lifvet gaf,
släcks i sin gryning . . .
FELICIA
fattar hans arm.
Nej, min ljufva vän!
Följ inig blott fort till palmen der, som står
på kullen, hög, i rosenbuskars ring,
och når med bladens nedåt sträckta spetsar
de båglikt mot hvarandra krökta buskar!
der innanför vi skönjas ej, men se
med obehindrad utsigt öfver nejden,
Hon bortför honom skyndsamt, arm i arm, till det beskrifna stället, och
nätter sig med honom under palmträdet på en rundtorn stammen gående
gräsbänk. Deras närvaro är der osynlig för de dansande flockar, som
nu från olika sidor hvimla in på scenen: Genier af alla slag; deribland
Peribanou med sina feer och Felicias tärnor.
FÖRSTA CHÖREN.
Heliga kärlek!
ljuset försvinner:
saknar ej mången
gömda behagen?
ANDRA CHÖREN.
Heliga kärlek!
mörkret dig finner;
hjertat och sången
sakna ej dagen.
Samtliga daussällskapet ordnar sig, och börjar en ringdans omkring
altaret. Så ofta Genier ne fatta hvarandras händer eller vidröra
hvarandras kläder, uppblänker ett ilande sken, som dröjer några sekunder
innan det försvinner.
ASTOLF*
Det är omöjligt, att bli längre ond
på väsenden, så lika dem, som lekte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
