Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASTOLF.
Jag lyder dig — och glöm, livad jag för bröt!
FELICIA.
Vi glömma begge att betrakta dansen.
Se... men betrakta då ej endast mig!
ASTOLF.
Hur dubbelt lycklig myser törnets ros,
när hon sin andedrägt med din får blanda!
och dock i lutad ställning hon sig gömmer;
hon räds jemförelsen ined dig; förstulet
hon hviskar ined en suck: »hvad du är skön!»
FELICIA.
I paradiset, i det land, som Plienix
bebor, står alla rosenbuskars urbild,
ined skyhög växt, af evig dag bestrålad,
från roten upp till toppen blomsterhöljd,
men utan taggar; sylferna der möta
hvar fjäril tryggt med obeväpnad barm.
Från detta land en hemlig valfrändskap
med rosens allrafinsta ångor doftar,
och lockar, spridd i lifvets hela luft,
hvart väsende, som liknar vårt, dithän.
ASTOLF.
O alla rosors drottning! Paradiset
är du; din Phenix har du sjelf mig kallat;
o, att mitt paradis omsluta så,
som Phenix, när han sjunker i den eldfamn,
der, på engång förtärd och oförtärlig,
han dör — till lif!
FELICIA
oroligt uppsprittande.
Hvem kommer? — Nalkas ingen
Visst ej!
ASTOLF.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
