Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Häftigt.
Vid styx! cn utsigt, mera mörk än den! —
Hvad skräckfull möjlighet!
ZEPHYE.
På dig beror ju,
att aldrig låta den bli verklig — Hvad?
Du gråter?
FELICIA.
Goda barn! förråd ej du
en svaghet, som jag" aldrig fordom pröfvat!
Din drottning är ej alldeles sig lik.
Men outplånligt i mitt sinne skrefs
din varning; säker var derom, och blif
allt framgent, liksom nu, min snälla Zephyr!
Hon öfverhopar honom med smekningar.
ZEPHYR.
Ack! låt min kyss bortflägta dina tårar;
allt är ju godt ännu och skall bli godt!
ASTOLF
för sig sjelf.
Hvad samtal håller hon väl der med Zephyr?
Hon lyfter honom upp från marken, trycker
den vackra gossen till sin barm, sin mun . . .
Dock, Astolf! blygs, att så missunna honom
cn oskuldsfull och harmlös barndomsnjutning.
FELICIA
återkommer lugnad till -Astolf och fattar hans arm.
Nu, mina gäster, sättom oss till bords!
Vid det präktigaste bordet, i midten af halfkretsen till höger, sätter hon
sig sjelf med Astolf och Peribanou. Gentöfver, vid ett bord i midteu
af halfkretsen till venster, intager Zephyr sin plats emellan Cäciliaoch
Xaidion. Felicia vinkar uppåt luften, och musiken från det klingande
trädet begynner åter, men i förändrade och mera marschlika tongångar.
Måltiden begynnes.
ZEPHYR
ropande ifrån sin sida.
Här må vi liksom gudar, ungefär!
Ej sant, herr riddare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
