Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CÅCILIA.
Evigt rörlig, evigt ung,
blomstrens lilla granna kung
sjelf en vingad blomma, fladdrar;
lyssnar till hur vestan pladdrar;
bädd och skygd för ljusets barn
spins af Floras gröna garn.
LAURA. OCH CÅCILIA.
Fri han är från hvart behof:
ingen föda, jordiskt grof,
söker han, när ut han kryssar;
daggens vin och rosens kyssar
tindra, locka öfverallt,
nära lätt hans luftgestalt.
CÅCILIA OCH ERVINA.
Född blott för ett enda mål,
ser han i hvar nektarskål
speglas dragen af en maka;
blickar framåt och tillbaka,
skakar lilla hjessan, brydd:
är hon kommen? är hon flydd?
LAURA OCH NIOBE.
Se! den sippa tärnan re’n
väntar på en späd syren;
flyger opp, när han vill stanna,
följs i sträck, och näns ej banna . . .
Snart, vid blåa källans rand,
nekar hon ej mer sin hand.
CÅCILIA OCH LUCINDA.
Blott en oro tär hans bröst:
ej han kan med ton och röst
anförtro sin ljufva smärta;
har han vingar blott och hjerta,
ej ett välljud för sin vän —
from, som blomman, stum, som den!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
