- Project Runeberg -  Lycksalighetens ö. Sagospel i fem äfventyr /
192

(1875) [MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LAURA.

Så gå vi, hvar till sig. Tack nu, du lilla
behändiga budbärerska! Sof godt,
och dröm dig vaggad på din blida våg
bland idel svanor och förgät-mig-ej!

ALIDA.

Farväl! Du alltid varit god emot mig.

Hon gör åter en nigning och afliigsnar sig.

NAIDION.

Väl, att hon gick! Jag kan ej tala mer,
för gäspningar.

THEANO.

När du ej orkar tala,
då är, i sanning, tid att gå till sängs.

LUCINDA
till Laura.

Derinne ock jag redan antändt ljusen.

LAURA.

Tänd dem härute ock; snart är det midnatt,
och mörker aldrig var prinsessan kärt.

Lucinda går in genom ingången till venster, kommer genast ut igen och
svingar mot ljuskronorna ett penselformigt verktyg, hvarifrån
gnistor utfara och antända de aromatiska ljusen.

LUCINDA.

Min pligt är fyld; och vill hon, före sömnen,
i någon saga läsa, möjligtvis,
så ligger mången vaxets tafla, sirligt
af dig med trogen griffel ristad, nu
i fullglans vid den huldas hufvudgärd.

LAURA
för sig sjelf.

I qväll hon läser blott sin egen saga!

CÅCILIA
till Laura, hemlighetsfullt.

Mig anar, hvad hon dröjer för.

NAIDION

gnuggande sig i ögonen.

Hvad då?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lycksalig/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free