Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han ämnar gå.
Men, — se’n jag engång råkat hit, hvarför
kan jag dock ej tillåta mig, i hast,
en blick inom den gröna förlåt här,
som ej i middags öppnades? Den ljusblå
vi gingo då, om rätt jag mins, igenom . . .
Han drager den ljusblå förlåten något litet till sides och blickar utåt.
Så var det, ja! och detta galleri
bör jag i morgon nogare betrakta;
när hon bredvid 111ig går, —hvad ser jag annat?
Fäller igen förhänget och begifver sig till det på motsatta väggen.
Hvad inom denna förlåt göms, — derom
jag ingen aning har — och likafullt
en het, högt klappande beklämning trycker
mitt bröst, då jag i sidentyget fattar . . .
Men är jag ej mer yr, än någon qvinna,
i min nyfikenhet? Kanske — o himmel!
hon sjelf — hon sjelf derinne är — och då,
livad skall hon mena 0111 sin gäst, som fräckt
ofredar hennes hvila . . .
Studsar tillbaka.
Hennes hvila?
Han dröjer tvehågsen.
Men detta siden är så tunnt, så fin
min hörsel, att jag skulle här förnimma
hvart drag af andedrägt, om än så lätt,
i fall en varelse derinne vore!
Tvärtom ett sakta sorlande jag hor,
liksom af vatten, men så lågt, att knappt
det märkbart är —• och någonting jag skönjer
ett altar likt, som höjer sig bland flammor
af sällsam egenskap, — fastän i brytning
förhängets hinder alla föremål
förvirrar och med ljusgrön skymning höljer.
Fort då! var djerf! Ett slags kapell det är,
helt sannolikt till Amors dyrkan —
ZEPHYR,
som nyss från parksidan inkommit med Sp in arosa, obemärkt af den
i framåtböjd ställning lutande Astolf, slår honom nu på axeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
