Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZEPIiYR.
Hör på mig och Spinarosa! —
Men väuta —
Han pekar åt det gröna förhänget.
Vet du, om prinsessan kanske
derinne är?
ASTOLF.
Jag tror det ej.
ZEPHYR.
Välan !
Sjunger.
Ilvad är det, som i nischen der längst fram sig
halft vill röja?
Dit, öfver lena mattors prakt, dig breda trappsteg
höja? —
En drottnings-säng af elfenben, med purpurtjäll
derpå,
omkring hvars bädd, med sömnens dryck, de skön-
sta drömmar stå.
SPINAROSA.
Vid dofter, som från ständig vår de fagra kuddar
kyssa,
vid trädets spel och vattnets sång, som ljuft till
slummer vyssa,
en nektarflod af himmelsk ro ur deras bägrar hälls,
när från sitt höga fäste ned en helig förlåt fälls.
ZEPHYR.
Den sänker dock till hälften blott de röda skym-
ningsvågor:
en genius den håller opp; på ljusets lystna frågor
han svarar med sin stumhet blott, pekfingern tryckt
på mund;
åt tystnaden han viger in den sälla hvilans stund.
SPINAROSA.
På trappans steg, i vasers mängd, högvuxna 1’osor
glöda;
de tänka på den hvita hals och på de läppar röda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
