Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En löfsal bilda de, en lund, till herskarinnans vakt;
och låna blygt, från hennes kind, sin locknings hela
makt.
ZEPHYR.
Så, utan like skön som god, i enslig natt hon döl-
. Jer
hvad, huldare än dagen sjelf, sig för hans längtan
höljer.
SPINAROSA.
Den väna hjessan lutar hon till ingen makes bröst;
hon är sig allt: sin verld, sin fröjd, sin saknad
och sin tröst,
ZEPHYR
betraktande honom.
På tråden ha vi nu din forskning hjelpt;
men anställ dock ej alltför långa rön
med detta förhänges beskaffenhet! —
Min hvilostad jag träffar vid en källa;
i sällskap med min brud, begriper du.
Går med Spinarosa.
ASTOLF.
Han har en brud! och jag . . . Men bort! Den plats,
der nu jag står, bör bränna mina fötter . . .
Ursinnige! hvart denna ingång leder,
är ej förborgadt mer . . . Blygs för dig sjelf! —
Jag går igen, att söka opp mitt gästrum.
1 detsamma han vänder sig om att gå. rör han medvetslöst vid en fjäder,
anbragt i en af smaragd-kolonnerna, och den hemlighetsfulla förlåten
rullas hel och hållen opp med yttersta hastighet.
Försent! Du bönhörd blef emot din vilja,!
Mitt ödes gunst bereder mitt förderf.
Förmätna ögon! vågen än en blick,
och böten sedan med en evig blindhet! —
Den förändrade scenen visar
prinsessans sofkamtnare.
ASTOLF,
sedan han länge vid ingången stått orörlig.
Hon är här ej . . . Lugn, lugn, du vilda lijerta!
Han inträder med hastiga, meji osäkra steg:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
