Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret. Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FELICIA
för sig sjelf.
Han här! — Hvad är att säga? hvad att göra?
Han har ej lof...han borde gissa det,
men ack! han är så ljuf att se och höra!
ASTOLF
fortsättande sin sång.
Rosa hörs i tårar svara — —
plötsligt afbrytande.
Hvad? ser jag sant? —
Han kastar lutan ifrån sig och knäfaller framför den gent emot ingången
stående väggspegeln.
En huld vansinnighet
gör själens bild till bild för kroppens öga.
Gudomliga! om du min kärlek vet,
hvi anar du af mina q v al så föga? —
Inom mig buren, stundligt, öfverallt,
hur slugt du lärt, förföriska gestalt,
af min inbillnings nu att låna drägten!
Af drottningsskruden, som Armida bar,
är blott en nyfödd ros i håret qvar,
och denna gördel, som magnetiskt drar,
och denna ställning, sväfvande på flägten . . .
Den lilla slöjan fladdrar, azurklar,
lätt som en balsamvind vid morgonväkten .. .
Ja, fortfar så, du änglahvita dröm!
Lägg handen på ditt hjerta, blid och öm, —
låt än en suck få svälla gudabarmen,
hvars himmel, lik din ös i midnattsvarmen,
bär ljusets liljor i sitt glesa nät;
och öfver hjessan höj med andra armen
den sky, som gömma vill, i afundsharmen,
ditt rörande, ditt hulda majestät! —
O, vore jag den spegel, som dig sluter
med skimrets trollmakt i förklarad famn!
Inom det rum, der du din hvila njuter,
o, summe jag, en stråle för minuter,
ett doft från dessa ljus, ett bländverk utan namn! —
Din kind får högre färg? Du ljufva villa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>