Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAURA.
De sticka nu just upp.
CÅCILIA
lyssnande.
Hvad hör jag? — Ringa
glasklockor hit ur fjerran öfver sjön?
LUCINDA.
Ja! mer och mer, likt nät af välljud, slinga
sig spel och sång, der bortifrån, kring ön;
framför dem sträcks, från vesterns glöd, en brygga,
som gnistor, skälfvande på vågen bygga!
CÅCILIA.
Ej sant? På eldbron der till himlaranden
det vore sällt att gå? Yid fästets bryn
bebo ej klangens barn de blåa landen,
som fjerma solens bädd ifrån vår syn?
Osynligt ila de, från änglastranden,
ut kring vår ö; o, sutte jag på skyn
hos dem, en ton som de, att vidt kring verlden
i stilla qväll bland dem jag styrde färden!
LAURA.
Du blida svärmerska, hör dock, att ljuden
oss möta sjelfmant, utan ditt besvär!
Se ned ur luften! Se, livad det i skruden
af eld och purpur klädda vattnet bär!
CÅCILIA.
Vår drottnings speljakt!
LAURA.
Förd af vårvindsguden,
han vid musik den våta spegeln skär;
ser du, hur Zephyr slug vid styret sitter?
Och silfveråror klyfva böljans glitter.
LUCINDA.
Hvad? Ändtligen? — Ack ja! likt trogna vänner,
de gyllne vimplar re’n vår vink förstå;
en flägt de livita sidenseglen spänner,
som hänga, hvilande, kring mast och rå . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
