Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fraggen hurtigt, fraggen
mera hurtigt än!
Biåsen friskt i hornen,
biåsen muntra toner!
Vaggen, vaggen, vaggen
oss till lands igen!
SVANORNA.
Månan börjar blinka
öfver krusad bölja;
strimmen, bubblor, strimmen,
spegelbarn med nit!
Hulda minnen vinka,
trogna drömmar följa;
simmen, simmen, simmen
med dem alla hit!
Skeppet landar. Astolf och Felicia, med sitt sällskap, uppträda på
stranden. Efter en vink af Felicia, som qvardröjer, ser man Astolf,
förande vid ena handen Naidion och vid den andra Zephyr, skynda
uppföre strandhöjden.
CÅCILIA.
Hvad? Han förut? — Och hon, så sent i qväll,
hvart går hon ensam, bortom uddens häll?
LUCINDA.
Helt visst till aftonbad i vikens grotta,
som ofta gömt i snöhvit marmorfamn
den fagra siminerskan, då hennes namn
af Astolf ropats fåfängt omkring stranden.
ASTOLF
uppkommen på höjden.
Hvad har om dig, Naidion, jag sport?
Att du, helt nyss, en smädevisa gjort
om mig och mitt besök i Elfvelandcn?
Så Zephyr sagt.
NAIDION.
Han sjelf alltredan kan den;
men om vi qväda den, skall strax bli klart,
att blott beundran styrt mitt snilles fart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
