Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon sjunger.
Riddarn Astolf, lång och mulen,
satt i hvita elfvors lag:
ingen mat var riktigt vulen,
O 0 7
allt han såg med obehag.
Fåfängt salens mossgolf blänkte,
virkadt rikt med utsökt smak:
fåfängt daggens prakt bestänkte
dess af spindlar väfda tak;
hundrade stockrosor fåfängt det buro:
riddarens läppar blott mumlande svuro;
tänk: han fick ej en minut — sitta rak!
ZEPHYE.
Fåfängt gillets musikanter
gjorde bordets timma säll;
stämde upp från träd och branter
fågelpip och gräshoppgnäll.
Fåfängt mellan sockergrynen
blomstermjödens ånga flög:
han satt lika kärf i synen
och på bara gökmat sög.
Ja, till hans skål gingo flinkt omkring laget
ollonskals-bägrar, som tömdes i draget;
men — till en nick höll sig hjelten för hög.
NATDION.
Sist kom fram en sex tums elfva,
neg till jord, af vördsam pligt;
bar en valnöt, och sågs skälfva
under dryckeskärlets vigt.
»Konung, jag slår i!» hon myste:
gissa nu, hur söt han var?
Jo, han allernådigt — nyste,
med ett åsklikt dön, till svar.
Trefaldt den kungliga hjessan sig rörde;
trefaldt från kungliga näsan man hörde
ljuda det höga orakel hon bar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
