Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEGGE.
Aldrig var i elfvors rike
förr en dylik nysning spord;
vid ett dån, så utan like,
stöp enhvar från bänk och bord.
Elfvan trall omkull med mjöden;
taket sjelft en remna tog,
for sin kos; och dagg, i flöden,
kallt på våra näsor slog.
Värdfolket låg hufvudstupa i gräset:
stolt, att ha gjort sådan ända på fjäset,
riddarn till vidare äfventyr drog.
ASTOLF.
Din saga ljuger dråpligt, på min tro!
Höll jag ej der god min, och gaf mig ro
långt mer än du, munviga qvitter-årla,
evärdligt sprittande qvicksilfverperla?
NAIDION.
Jo skönt! Knappt hann jag se, hur kräken bo,
än mindre deras bohag’, större, smärre . . .
O 7 7
Dock — hvar och en är ej sin egen herre! —
Jag säger dig, herr kung! rätt svår du var.
An barsk, än stum, och som en sten orygglig!
ASTOLF.
Jag satt i tankar.
NAIDION.
Präktigt skäl! — En karl,
och temligt vacker till, som du — när har
en sådan högre pligt, än vara hygglig?
ASTOLF.
Xu hörs det, att man ögon fått för kön
och lärt sig ifrån fåsdar skilja männer.
NAIDION.
Det är just din förtjenst, jag det bekänner,
och derför är du blifven kung på ön!
Regeringsbördan trycker dig väl mycket?
Men jag kan tro, att slikt beror på tycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
