Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ZEPHYR
till Cäcilia och Lucinda.
Hvad tasslen J så tyst om mellan er?
LUCINDA
halfhögt.
Du får tids nog det veta, när det sker.
ZEPHYR
för sig sjelf med en knyck.
Ej förr, månntro? Det vore mig besvärligt!
Han stjäl sig bakom dem och flyger bort.
ASTOLP.
Ditt barnalif, Naidion, är härligt.
NAIDION.
De stora växt ifrån all munter blod;
oss små är ingenting så oumbärligt! —
Men hvar blef Zephyr af, som nyss här stod?
HUns fjäsk och spring, är det ej rent förfärligt?
Hon aflägsnar sig hastigt.
LUCINDA.
En sol i liafvet doppar nu sitt hår;
en annan gryr hitupp i hennes spår . . .
ASTOLP.
Felicia ! ! !
Han ilar henne till mötes; och med honom skynda Nymferna att mottaga
henne, som uppträder, åtföljd af Ni obe och några andra.
FELICIA.
Jag helsar er, J lunder,
och glad bland er, leksystrar, står igen!
Men andra kusten — skön är också den;
men här jag mins min lefnads första stunder!
LAURA.
O drottning! O vårt allt! Du nya rön
oss dagligt ger, att sjelfva allt kan ökas!
FELICIA.
De vackra slott jag har der bortom sjön,
förtjena visst att mellanåt besökas;
och derför mina små vasallers bön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
