Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAURA
liksom förut.
Ingen,
allsingen utväg!
ZEPHYR.
Hör!
LAURA.
Blott en, — om fram
i tid jag hunne! —
ZEPHYR.
Vänta!
LAURA
som nu varsnar honom.
Fort! Hvad vill du?
ZEPHYR.
Ett svar, liksom en nål, så kort och hvasst! —
-lag tror, du allvarsamt på mig är ond?
IIvad har jag då förbrutit?
LAURA.
Egen fråga!
ZEPHYR.
-Ja, egen verkligen; men oundviklig!
Då hit jag återkom från menskoverlden,
för några dar se’n, att få hvila ut
ifrån en färd, nu mer än vanligt lång,
men strängt mig ålagd af min gamle pappa:
livad såg — och ser jag! Himmel! Ansigten,
hvarthelst jag vänder mig, inbundna, vrängda,
till hälften söta och till hälften sura,
tankspridda, lurande — på hvad? Väl tycks
Naidion ännu mig obesmittad;
men deremot •— hur stod ej Isiobe
den hela stunden mållös, halft förstenad,
sjelf lik den dystra qvinnobild hon uppstält
i pelarsaln och kallat efter sig?
Er prins, i qväll en smula återvärmd,
hur tyst är han ej annars vorden? Bära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
