Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin Astolfs andebild så ljusklar stå,
nu visade hans härliga gestalt
allt mer och mer till formlös dunst förvandlad.
ZEPHYR.
Naturligtvis! De herrar tellurister
bestå, egentligen, af bara dunst! —
Hvad sade drottningen om Lauras svn?
O j
CÅCILIA.
Ilon vet ej om den.
ZEPHYR.
Vet ej om den? — Hvarför?
CÅCILIA.
Inom sig stängde Laura, skygg och tveksam,
dag ut, dag in den kunskap, hvanned ej
hon ville öka herskarinnans ängslan;
och nu långt mera tvekar hon än förr!
En ny förtjusning hos Felicia
har plånat ut hvart spår af sorg; ånyo
har lifvets hela, fulla blomstergård
sig öppnat för de landförvista nöjen,
af hvilka re’n de flesta kommit hem.
ZEPHYR.
J vcxlen lynne just som väderflaggan
och klandren, likafullt, min lättsinthet!
Nog måttligt munter är man här föröfrigt;
hvart ord blir ju på tungan vägdt; .hvar min
bespejas ju —
CÅCILIA.
Nu tecknar du blott Laura!
ZEPHYR.
Jo pytt! Men, — skall jag din försäkran tro —
livad har så lyckligt nu stämt 0111 er andra?
CÅCILIA.
Att vi se drottningen så ytterst glad!
ZEPHYR.
Väl! Men hvad gör då henne nu så trygg?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
