Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty girig är ju kärleken på timmar
och räknar helst hvar dygnets stund för sin.
Men förlåten i rätta blinken föll:
det gifs ett qval, för heligt att bli skådadt.
FELICIA.
Du har förtäljt mig förr om tempeljungfrur,
som vårdat Vestas eld i evig oskuld.
Så bär ock smärtan, lik en kysk Vestal,
sitt dok, som oftare ej lyftas bör,
än hon, inom sitt tempel gömd för vittnen,
får obemärkt vid altarlågan vaka.
ASTOLF.
Af denna förlåt dels, och dels af lundens
tätt hvälfda löftak stängs åt sjön all utsigt;
vi skönja knappt af månan sjelf en glimt,
som helsar oss från nattens milda öga.
Men sjö och månsken, smekande hvarandra,
snart skola desto skönare sig visa,
när af det vällustdruckna spelets handling
den nästa taflans trollduk rullas opp.
FELICIA.
Snart se vi åter, hur på vattenspegeln
de fina töckenstrimmors florväf genast
af fikna stjerneblickar genomblänks.
ASTOLF.
Mer huld slöt ingen qväll sin öfvergång
från dag till natt.
FELICIA.
Han slutar den så ömt,
som näktergalens sista tonfall dog
nyss i granaten der uppöfver oss.
ASTOLF.
Och genom luften, nu så sval och frisk,
i vexling tåga strömmar utaf vällukt
från landets och från vattnets blomsterslägter.
Hur sällt jag andas!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
