Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FELICIA.
Hvi dröjer Laura?
CACILIA.
Jag fåfängt henne sökt.
O O
FELICIA.
Nog sträng jag var;
det skulle smärta mig, oin hon är sårad.
Men se på Zephyr! Flugen upp mot hvalfvet,
tvärs öfver oss åt förhänget han styr
in mellan täckelset och gröna ramen! —
Sjelfsvåldingen!
ASTOLF.
Låt gossen roa sig,
fastän det kostar oss ett litet duggregn.
t- . . ÖÖ r>
Känn! I min ögonvrå, just här, en droppe
föll från ett löf. Hvad vattnet bråd tom har!
Känn med din rosenfinger, hvar han ilar!
FELICIA.
En gåta mins jag nu, som tvifvelsutan
du gissar strax.
ASTOLF.
Det gäller ett försök!
FELICIA.
Ett vatten rikt i perlor väller:
ur jorden ej dess ådror gå,
från himlens moln det gjuts ej heller,
det bittert är och sött ändå.
Dess ilod, hvars ursprung mörkren skydda,
så mild som genomskinlig är;
till högsta slott, till lägsta hydda
den lika dyrbar läskning bär.
Och har du sett dess källor stråla
emellan dunkla bräddars par,
med speglar, som på bottnen måla
en dager, mer än solens klar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
