Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland rop af örnen,
på hud af björnen
vår hvila drömde
om jagthornskall!
Astolf stiger plötsligt upp.
FELICIA.
Hvad? Vill du gå?
ASTOLF.
Nå ja! Begyns ej jagten?
FELICIA
skrattande.
Du glömmer hvar du är!
ASTOLF.
Ar jag ej hemma?
FELICIA.
Ja visst — hos mig!
ASTOLF
ser sig förvirrad omkriug.
Förlåt, — jag yrar sällsamt!
Alltsammans var ju blott en gammal fabel . . .
Hvad rör den mig? — Jag var ju då ej med!
FELICIA.
Nej, ganska säkert ej! —
NAIDION.
Hvem sjunger nu?
RÖSTER
bortom skådeplatsen.
Hvart vill du hän? O, bida dock, o bida!
Ty sällheten bor här, och nämns Armida!
RINALDO.
Ilvad ser jag? Himmel! Sågs väl Venus’ stjcrna,
sågs Venus sjelf så skön ur hafvet ljunga?
Till midjan blottad nalkas der en tärna,
som böljorna på purpurskummen gunga! —
Der flera till! — Hvad kunna de mig ärna?
De blicka hit, halft rodnande, och sjunga;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
