Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hör! Ännu en! — Att midnatten är död,
förkunna de: månn’ ock, att dagen föds,
min frihets dag, min återväckta äras? —
Hvad? Natten glesnar ei? — Med åsklikt
molnsvall
hon beledsagat har min själs förvandling,
naturen räds . . . Ej förr på vårens ö
hon erfor denna rysande fördystring! —
M ig ej du skrämmer, med ditt svarta dok
du kyler mera ljuft min andes flammor,
än om du stjernklar blänkte nu, som förr!
Du vredgad är, jag ser det: skona ej
din vredes mål; jag vet, att det är jag!
Våldsamt åskväder.
Ja, drabben mig, blott mig, — ljungeldar! J,
som nu, mot svallsjövågorna, mot bergen
och ekarne, de heta viggar slungen!
M itt dåd det är, som dessa stormdån kallat
från himlen ned utöfver sällhetsön.
Blott jag är bannlyst här; den ende här,
hvars hjertas lugn, just likt ett barn, som drunknat
midt under lek, har i ett grundlöst djup
för alla tider sunkit! I ett nu
försänken mig dit ned, att dö som det!
I lifvets regnbågsring, af verldar bildad,
hvar verld en droppe är, som dunstar bort;
hur mycket lättare ett menskojag!
ZEPHYR
uppträder.
Nå! Gissade jag inte rätt? Vid Styx!
Der står han midt i regnet, håller tal
till blixtarne, och slår, vid starka ställen,
sin hand mot bröstet än, och än mot pannan —
han snart ohjelplig är. — Hör! Astolf! Astolf!
ASTOLF.
ii # i t
Ha! iVr du skickad hit att fånga 111ig?
Vik undan! Sjelfmant skall jag komma. Vik!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
