Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAURA.
Väl tilläde hon
än månget ord, —- ett sällsamt tal, hvars ljud,
likt dystra tjusarqväden, för mitt öra
vid dön af underjordens vatten klungo;
men ej dess innehåll förstod jag rätt:
tvärtom, förtyngd af underbar bedöfning,
orörligt dröjde jag på samma fläck, —
tills åter jag mig ensam såg, och tänkte:
på vågspel står min drottnings hela lycka;
må hända mig och henne hvad som helst,
från hennes tjenst skall ingen mig förhindra!
FELICIA
Och så du kom ändå? . . . Du trogna barn!
Det smakar ljuft, att älskas än af någon! . . .
ZEPHYR.
Gråt ej, Felicia; jag allt i verlden
fördraga kan, blott inte dina tårar!
—-Jag svär att, innan denna dagen qvällas,
din Astolf bringa till förnuft igen.
FELICIA.
Ack!
ZEPHYR.
Tviflar du, kanhända, på mitt minne? —
Nog af: att du må se, hur platt omöjligt
det är för mig att glömma något bort,
jag vill dig visa, hvilket fintligt sätt
jag hittat på att mig mot slikt betrygga.
Se hit! Betrakta noga detta skärp;
här slår jag nu en knut. . . Vid styx! Hvad ser
Jag?
LAURA.
Hvad fattas dig? Hvad gör dig så bestört?
ZEPHYR.
Här sitter en ju allare’n förut!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
