Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GNOMERNE.
Sofver han beständigt så?
THANATOS.
Beständigt så han drömmer sig i Eros’ borg,
inin äldste brors, till hvilken han, med mig förent,
så mången Psyche redan fört och föra skall.
l’å platsen framfor källan stannar Nyx och slår upp det stjernstickade
doket från sitt anlete. I samma ögonblick syns himlen stjernklar, och
från måndiademet utstrålar en mild silfverglans öfver hennes höga
gestalt och den omgifvande nejden. I den skumma bakgrunden syssla
de fackelbärande Gnomerne omkring vagnen, spannet och Thanatos.
NYX.
Du täcka, veka blomsterverld, du sköra ram
till spegelbilden af den outforsklige!
Hur skön du hvilar vid din moders fot! — Sof
trygg! —
Jag alltid sett dig gerna, från den stund, då först
stjernfadren kom, med strålblankt svärd, och högg
i tu
det verldsägg, af hvars fjerran skilda hälfter då
du, jordiskt bundna sinnekrets! den lägre blef;
och gerna öfver reinnan än jag breder ut
mitt flor, hvart halfdygn, att ännu du njuta må
en ursprungshel förening med din högre hälft.
An af min första sällhet bär din rosenkind
ett drömljuft återskimmer, att pånytt jag mins,
hur hjertats puls, af stjernefadrens ljungeld tänd,
i denna helga vällust brann, som förde snart
verldsbildarn Eros, ur mitt sköt, i dagen fram.
0! när han strax sin vagga öfvergaf, och strax
hans tjenare, titanen tid, till vittnesbörd
sin timsten högt uppreste öfver ljusets fält:
hur rörd jag såg dig, späda slägt af ättlingar,
omkring den börja räkna dessa skiftens tal,
der glans och skugga vexla om sin långa kamp!
Väl är du ej så menlös nu, ej fullt så frisk;
men än för dig jag samma modershjerta bär.
Som perlor på ett snöre, hänger tingens band
Omkring min hals; och kände de mitt sinnelag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
