- Project Runeberg -  Lycksalighetens ö. Sagospel i fem äfventyr /
317

(1875) [MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dock gifs derur ett frälsningssätt, ett enda, blott;
den del af dig, som fängslas kan, den kan också
uppoffras; detta mäktar du — när du det vill!
Försök det, dotter! Eros’ syster! Honom närmst
bland mina barn, med stolthet mins din gudoms-

börd! —

Jag har ej tid till flera ord. Den dom jag bär,
du hört: snart bräcker dagen; mina gripar der
oroligt skrapa marken, äga känning re’n
af morgonluft, och lystra på mitt bud, att snart
få trafva luftens bleka stråt hem till min borg.
Astralis! Låt oss vänligt skiljas från hvarann!

FELICIA
ined skälfvande rost.

Beredt står offret, moder! för ditt anlet. Ej
det värjer sig. Befall blott, hur det blöda skall!
Men påminn dig, att icke jag det enda är;
o, bjud mig ej att stöta ut med egen arm
i dödens riken den, som mig till lifvets fört!

NYX.

Din lydnads fromma hugsamhet jag gälda vill
med bättre lön, väl kunnig att mot tidens våld
ej längre mer betryggad är ditt hjertas vän,
än han inom din närhets väna trollring dväljs.

Men äfven honom väntar prof — det sista prof;
och före det han skyddad vare mot den rätt,
hvarpå den isgrå gamle vred beropar sig! —
Förnim! Förrn solen kört omkring din blomsterö
från haf till haf i trenne hvarf sin flammevagn,
skall på din borggård stå en vingad hast, bestämd
för Astolfs färd. Så länge den sin herre bär
i sadeln fast, skall ridten gå, i luft, på jord,
till strid, till lek, med aldrig hämmad hjeltefärt.
Men aldrig må han stiga af, förr’n i sitt land
han kommit! Hür han sedan der bevaras skall,
jag lemnar åt din kärleks ömma fintlighet.

Den hittar säkert medel. Främst dock minnas bör,
att han, ehvar på denna häst han färdas fram,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lycksalig/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free