Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin hela makt; men dyster ser han på oss,
liksom med liflös uppsyn.
LUCINDA.
Ljus i natten
upptänder jorden sjelf; af egen eld
i parken stråla cäsalpinans blommor,
och ur den vida ängdens blomsterhaf,
som ingen vindHägt mer i vallning bringar,
uppspritta naphtaflammor, tusentals,
att irra öfver fälten, öfver vattnen,
tills dammarne likt lavaströmmar glöda.
THEANO.
Tyst! silfverpoppeln klingar re’n, men sorgligt!
CÅCILIA.
Han klaga lärt. Hvem får ej lära det?
NAIDION.
Ur trädens mörkning der, vid brynet, tittar
den nämnda kullens paviljong; en flod
af bleka strålar på dess fönster darrar.
De älskande, dem morgondagen skiljer,
kanhända redan dit begifvit sig!
Skall man ej önska dem god natt?
LUCINDA.
Man får ej;
den hela dagen med hvarandra blott
de tillbragt; och allenast Laura mottags.
niobe. ,
Besparas må vår önskan; deras sömn
blir ingen, eller — blott en smärtans domning.
CÅCILIA.
An vår?
THEANO.
Mig tycks vi borde stanna här
än ett par timmar, i förtroligt glam.
NIOBE.
Likväl, med val af andra samtalsämnen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
