Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAIDI0N.
Och förbehåll att du vill tala med!
NIOBE.
Nog vill jag tala; men jag blir af ingen
förstådd.
LUCINDA.
Hvad säger du?
NIOBE.
Ja, halft af dig.
NAIDION.
Ett tvisteämne strax! Ett samtalsämne!
CÅCILIA.
Jag gillar ock, Theano, ditt förslag,
och tindrar, mellertid, på fästet fram
så småningom en stjerna efter annan,
snart blir jag då vid bättre mod: ty tröst
det alltid ger mig, att få skåda himlen
så riktigt rakt in i dess milda ögon.
Paviljongen på kullen.
Dagbräckningen.
FELICIA.
Sof, Astolf, sof! Den strimma, som dig väckt,
är månans; se, att fridens hvita fana
är än från gudaborgen uthängd; sof!
Den ton, som nyss ditt skygga öra slog,
tro mig, den var ej lärkans, endast vakan,
på ett af parkens högsta gränsberg, sände
en nattlig helsning „till sin hjertanskär.
Sof, Astolf, sof! An är det långt till dag.
ASTOLF.
Nej, hulda maka, lärkans rop det var,
och strimman morgonens; se, redan blickar
ett blekrödt sken från östra himlaranden
med hot åt vesterns nattgrund, redan gungas
på vattnens falt, på trädens ljusa grenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
