Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Skilsmessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAURA.
Nu mod, min drottning!
LUCINDA.
Blott ett ögonkast
skänk åt den häst, hvars make aldrig skådats, —
och i hans blickar, ljungande så klokt
som trotsigt, löftet läs om återsyn!
FELICIA.
Du menar väl. . . men o! Min moders ord .. .
Min varning, Astolf! — Ack! Om du den glömmer —
om tiden .. . Laura, tala du!
LAUKA.
Det vilkor,
hvarpå han mäktar öfver tidens gräns
dig bära hem, som bort, du vet, o konung!
Men då ett käril af vår källas vatten
nog brydsam börda vore, din gemål
en annan talisman —
FELICIA
med bruten röst.
Här, Astolf, är den!
Af mina tårar ymnigt genomfuktad,
skall denna buckla af mitt hår dig skydda,
så länge hon invid ditt hjerta bärs . . .
Halft bortvänd.
Tag den — med än ett handtryck — Res! — Var
lycklig!
Astolf knäfaller och pressar hennes händer ömsom mot sina ögon, Ömsom
mot sina läppar.
LAURA
halfhögt.
Cäcilia! En tröstesång!
GÅCILIA
likaså.
Jag kan ej!
ASTOLF
Uppspringande, fattar hästens tygel.
Farväl! Farväl! Du trogna himlablida,
du ljusets skönsta morgondröm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
