Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GAMLE.
Han är väl en af landets söner, nyss
ifrån en utländsk resa återkommen.
ÅSTOLF
ännu på knä.
Ilell dig! Och hell den stund, jag dig beträdt!
Uppstigande.
Deruppe tycktes mig, att harpoklang
ur denna däld åt bergen flög och bad
mig med melodisk röst välkommen vara!
Nu är han stum. — Var han en vålnads blott
ur en af dessa hjeltegrifters kullar? —
Men se! Der nere, utmed en ibland dem,
en gammal gubbe sitter, med en harpa
emellan sina knän; en liflig gosse
står vid lians sida och betraktar mig
med all sin ålders iikenhet och undran. —
Jag fråga vill 0111 väg till hufvudstaden.
Han närmar sig, ledande sin häst.
Hvad? Blind han är, den gamle harpolekarn?
Ja! —- Arme gubbe! Dyster är hans uppsyn,
men anletet, ehuru blekt och ristadt
af år och lidanden med djupa runor,
har ungdom qvar; knappt syns en skymt af snö
ännu på tinningarnes ljusa lockar.
GOSSEN.
Nu, fosterfar, står den der herrn framför oss!
ASTOLF.
Hvem än du är, du vördnadsvärde man,
som här, en lemning ifrån forna dar,
tillbaka drömmer dig i sångens tid,
och med din harpa tröstar dina qval:
tag vänligt mot min helsning och min tack!
Den gamle vill stiga upp. Astolf hindrar det.
Sitt qvar, min faderlige vän ! — Ty så
mitt hjerta redan kallar dig — sitt qvar!
Ej för en yngling buga denna hjessa,
som snart vid gudars bord du upprätt bär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
