Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅGVISAREN
ängslig.
För Guds skull!
Mylord, livad tal! Besinna er...
ASTOLF
t
släpper honom.
Det vill jag;
men snacka ej i vädret mera der,
livar jag är hemma karl! Begriper du?
VÄGVISAREN.
Ja. bästa herre, jag begriper!
Afsides.
Fan
begripe honom! Säkert är han kollrig.
Gud lijelpe mig helskinnad härifrån!
ASTOLF.
Hvar är mitt. . . Astolf Unges monument?
VÄGVISAREN.
Der, midt framför, inunder fanorna
och vapnen; ser ni hvilken väldig svärm
af sådant kram! Det var en tapper buss,
men äfventyrare i lif och död.
Egentligen man vet ej, hur och hvar
lian dog; den höga marmorkistan är
ett tomt, i sten författadt äreminne —
men sjelf erinrar ni er visst, från gammalt,
att ej hans aska derinom befins?
ASTOLF.
Ja!
VÄGVISAREN.
Gummorna på landet sjunga än
en hop slagdängor till hans pris; dc lärde
begynna likafullt att tvifla på, —
alltse’n arkivet brann år tjugusju, —
om han har nånsin riktigt varit till.
ASTOLF.
Det vore mycket!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
