Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFRED.
Ack!
ASTOLF.
Om det kan trösta dig, så vet att ingen
af mensklig skepnad — blodfull eller blodlös —
liar makt att döda eller skrämma mig.
Var alltså trygg! — Du är i mitt beskydd.
Han stiger ensam uppföre det öfriga af berget.
ALFRED
för sig sjelf.
Man skall få se, när allting kommer kring,
att sjelf han är ett styckc trollkarl. . . Hu!
Nu gå de mot hvarann i fullmånskenet. . .
Jag lycker ögonen ihop så länge!
ASTOLF
till den okände.
Hvem är du? — Stanna, åldriga gestalt!
Slog andetimman re’n för dina likar? —
Dröj! Svara!
DEN OKÄNDE.
Gerna, herre! Men en kropp,
med ert förlof, bär jag ännu.
ASTOLF.
Men hvem . . .
DEN OKÄNDE.
Ni ser den siste arfvingen af dem,
som här, alltsedan Astolfsättens tid,
haft detta slott inunder trogen uppsigt.
För längese’n det nedbröts; borgfogdlön
har ej i hundra år betalats ut:
men kär förblef för farfar och för far
de gamla fädrens plats. På den, som de,
jag ämnar dö; der borta står min stuga.
ALFRED
ropande opp ur en klyfta.
Hvad, farbror Harald, är det du?
HARALD
blickar omkring sig.
Jag höi-
en röst, liksom af Florios fosterson —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
