Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde äventyret, Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFRED.
Hur länge stå de stilla då?
HARALD.
Helt kort;
de tyckas söka någon der — men snart
de skaka, mangrant, sina hufvuden,
liksom bedragna i sin efterspaning.
Då töfva de ej längre; lika stumt,
i omvänd ordning, tåga de till slottet,
och i dess dörr försvinna de. — Som gosse,
jag bakom sten och snår ej sällan låg,
och mellan riset kikade jag på dem.
Osägligt är, hur gråblekt och hur kulet
hvart ansigte såg ut; i synnerhet,
när de vid grafven rystade på hjessan.
Astolf insveper sig i sin kappa och går af och an med häftiga, ojemna steg.
ALFRED.
Men räddes du ej att bli röjd?
HARALD.
Ej stort!
Jag var så ung; nyfikenheten vann.
ALFRED.
Hur gammal är du, pappa?
HARALD.
lvedigt räkna
gråberg och granskog aldrig sina årtal.
ALFRED.
När såg du något sist?
O o
HARALD.
Det var i våras,
en qväll, när fisket lockat mig för långt
på sjön, dernere, ända utåt träsket.
Att fiska der, har sina sidor. Också
hann jag först efter midnatt hem... Men tyst!
Jag ser: vårt prat gör herrn derborta ledsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
